(1 May 1859 - 17 November 1939) was a U.S. artist and educator, best known for his impressionist paintings of New Orleans and the Gulf Coast of the United States. Woodward was born in Seekonk, Massachusetts. His younger brother Ellsworth Woodward also became a notable artist. William Woodward studied art at the Rhode Island School of Design, and later at the Academie Julian where he received instruction from Gustave Boulanger and Jules Lefebvre. View of the Napoleon House in New Orleans, 1904In 1884 Woodward was hired to teach fine art, mechanical drawing, and architectural drawing at Tulane University in New Orleans. He became interested in the history and architecture of the city, especially the old French Quarter, which at the time had become largely neglected with many of the historic structures in a state of decay. In 1895 he led a successful campaign to save the Cabildo from demolition. His series of paintings of French Quarter scenes helped shape awareness of the neighborhood's architectural heritage and spurred the formation of the Vieux Carre Commission to help preserve it. He started teaching architectural engineering at Tulane in 1894 and helped found the Tulane School of Architecture in 1907, as well as the Newcomb School of Art. In 1921 he suffered an accident and used a wheelchair for the rest of his life. He retired from Tulane the following year, and in 1923 moved to Biloxi, Mississippi. He invented the fiberloid dry etching process. He continued to paint and produce etchings for the rest of his life.   Related Paintings of William Woodward :. | Old Cabildo and Gateway to Jackson Square | Madame John Legacy | Old Absinthe House, corner of Bourbon and Bienville Streets, New Orleans. | Arsenal Door | Second Ursuline Convent |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Friedrich Carl Groger
(14 October 1766, Plön - 9 November 1838, Hamburg) was a north-German portrait painter and lithographer. One of the most respected portraitists of his time in northern Germany, his works are to be found in several museums, including the Hamburger Kunsthalle, as well as in north German, Holstein and Danish private collections. Gröger was the son of a tailor in Plön, where he grew up in modest circumstances. His parents wanted him to become a tailor or wood turner and opposed his early artistic activities. He was largely self taught in painting, though he had some contact in Lebeck with Tischbein and in 1785 was in the city of Lebeck, where he met Heinrich Jacob Aldenrath, his first, loyalest and lifelong friend - the Grögersweg in Hamburg-Barmbek named after him links the Tischbeinstraße with the Aldenrathsweg. From 1789 he studied at Berlin's Akademie der Kenste. He and Aldenrath then went together to Hamburg, then on a joint study trip to Dresden and Paris, then back to Lebeck, where he worked until 1807. They then alternated between Hamburg, Copenhagen, Kiel and Lebeck, before finally settling in Hamburg in 1814. In 1792 Gröger was made an honorary member of the Gesellschaft zur Beförderung gemeinnetziger Tätigkeit‎ in Lebeck. Gröger developed from a miniature painter into a portrait painter, who towards the end of his life preferred three quarter bust portraits. Aldenrath took over the miniature painting side of their joint business. After lithography developed in northern Germany, they both worked in this medium individually as well as jointly under the business name Firma Gröger & Aldenrath.
Francesco Peluso
Italian, 19th century